Känns tufft att det inte direkt går framåt :( Trodde att det bara skulle vara ett kort återfall.
Men det tyckte inte hjärnan min. Den var visst tröttare än jag förstod.
Mår faktiskt sämre nu än när jag sjukskriv mig.
Jag försöker göra som läkaren sa. Vila och vila och lite då och då göra saker som är roliga, mysiga och energipåfyllande.
Grabbarna mina åkte hem till sin pappa i fredags. Det är alltid lite extra jobbigt då.
Men min fina Tina och hennes familj bjöd hem på middag och gosaker och en himla massa avkoppling i deras härliga soffa med alla hundarna. Det var balsam för själen, men jösses vad jag blev trött efter några timmar. Jag blev skjutsad hem och somnade gott. Men det var tydligen inte nog så på lördagen fick jag allt sova "middag" i fyra timmar.På lördag sov jag som sagt en hel massa innan jag på kvällen såg mellon på TV med bästa Susanne och Carina. K
örde hem direkt efter för att sova. Det var bara vad jag trodde. Hjärnan satte igång och jobba så jag somnade inte förrän sju i morse!!!
Ja inte är jag kry inte! Idag är en soffdag. Har rotat lite på balkongen i väldigt sakta mak. Det var mysigt. Nu kan jag sitta där och tanka vårsol när den tittar fram nästa gång.
I morgon väntar samtal med läkaren. Är lite nervös. Tänk om han inte sjukskriver mig.............
Usch fy, känner hur pulsen stiger bara jag tänker på det. Försöker att inte tänka på det, jag kan ju ändå inget veta förrän i morgon och min knopp har mycket nog att arbeta med tydligen
Någon måste vara rädd om sig! Det har varit ett händelserikt år...
SvaraRadera